Vardag
Då var Mark tillbaka på jobbet igen och jag och Maya får ta hand om varandra bäst vi kan på egen hand. Jag gör mitt bästa för att Maya ska vara mätt och belåten och Maya ser till att mamma orkar hålla humöret uppe och frustrationen borta genom att då och då fira av sitt underbara tandlösa leende.
I två nätter i rad har Maya lyckats med konststycket att sova i sin egen säng del av natten. Ja, vi talar ju inte om härliga sex-åtta timmars sammanhängande sömn, utan tre-fyra timmar mellan mat a la Maya style. Dvs. Ljudligt frustande, stönande, grymtande, flåsande, snarkande. Helt totalt omöjligt att få sova något när hon sätter igång. Men det är ett steg i rätt riktning då hon tidigare skrek bara man lade henne ifrån sig om så bara för en sekund. Sötnosen!
