Jag tycker om när det händer saker kring mig. Blir snabbt rastlös och gillar absolut inte att göra samma sak alltför länge. 10 minuter i gymmet… max! Det är roligt att träffa nya människor som jag kan prata och leka med. Jag gillar uppmärksamhet och gör allt för att få vara i centrum. Protesterar ganska snart om jag känner att det pågår för mycket över mitt huvud och jag inte får vara med.

Jag gillar mest aktiviteter med lite fart i. Att ligga på mage och klämma på någon leksak går väl an ett litet tag men blir lite trist i längden. Ingenting går väl upp mot att få flyga fram i min gåstol som mina föräldrar äntligen har plockat fram. Ni skulle se vilken teknik jag har fått till. Framåt, framåt… krasch!!! Lite osäker på hur jag ska göra för att backa så mamma eller pappa får komma och hjälpa till när jag och min stol har fastnat någonstans. Jag jobbar också stenhårt på att försöka hinna fram till kylskåpet de där korta sekunderna då det är öppet.

Vad jag inte gillar att göra

Vi byter rubrik på den här frågan till ”Vad jag inte gillar att mamma eller pappa gör på mig”. Allt som innebär papper i ansiktet är ruskigt obehagligt. Det ska torkas runt mun, haka och kinder stup i kvarten. Vi har just haft en mysig måltid och så är de där igen, med det där otrevliga pappret. Jag har gärna gröt i håret, upp i näsborrarna och ner för hakan och halsen. Det är bara att låta det vara, det stör inte mig ett dugg.

Så här sover jag

Små steg är också framsteg. Visst sover jag bättre än tidigare, det måste mina föräldrar väl ändå erkänna. Det känns som att de har lite för stora förväntningar på det här och min sömn ibland och glömmer bort att glädjas av dessa små framsteg. Det bökas en del på nätterna fortfarande och jag kommer väl aldrig bli en sjusovare, det är bara att inse. Men, jag har i ett par nätter nu glömt bort att det brukar kunna vankas nattmål och myst vidare i sängen med snuttis istället. Har ett par perioder under natten då jag fortfarande behöver hjälp av mamma och pappa för att komma till ro. Men med napp i munnen och älskade snuttis i famnen så brukar jag kunna somna om rätt lugnt ändå.

I övrigt så känner jag att jag orkar vara vaken längre perioder på dagen. Härligt vad mycket man hinner med under en två-tre timmar. Det finns nu mer tid till att leka och upptäcka världen. Jag gillar fortfarande att sova i vagnen på dagen, men det måste vara utomhus i den friska luften. Vilken lyx det är att få somna till fågelkvitter. Har förstått att mamma började bli rätt trött på alla dessa promenader så jag har också gått med på att sova i en stillastående vagn ute på verandan. Men jag uppskattar när hon ändå drar på sig mössa och jacka och tar med mig ut på en rogivande promenad.

Det här äter jag

Nu när jag är en stor tjej och fyllt ett helt halvår så var det dags att se om min mjölkproteinallergi/överkänslighet var kvar. Vilken lycka det var att få smaka på den där riktigt goda ersättningen igen. Som tur var tålde jag den bra och slapp gå tillbaka till Althéran. Ska jag vara ärlig så vet jag inte om jag hade svalt en klunk till av den där blaskan. I övrigt så tycker jag om det mesta i matväg. Härligt med alla nya smakupplevelser. Jag får numera gröt till frukost men även till kvällen. Sedan blir det lite matpuré till lunch. All den här goda maten som jag gladeligen äter hjälper såklart till att jag kan sova gott på natten och slipper vakna hungrig.  

Jag gillar att sitta vid bordet och äta, även när det bara är dags för en flaska ersättning. Jag har ju sett hur de vuxna gör. Man äter vid bordet! Men aja baja den som har bråttom när det vankas mat. Jag har uppmärksammat att mamma och pappa alltid slänger i sig maten. De hinner ju inte njuta av det goda och knappt samtala någonting mellan tuggorna. Nä, det är inte riktigt min stil. Jag gillar att ta god tid på mig och lekar gärna med en skallra eller någonting liknande under tiden. Pratar gärna lite med alla som vill höra på också. Jag blir ruskigt arg om det går för fort och de trugar på med maten i något annat än mitt eget tempo.

Nya färdigheter

Jajamensan! Jag klarade det! Va?!? Näää… inte rulla från mage till rygg vilket fortfarande överskattat om det är någon som undrar. Mitt jubel kommer utav att jag numera lyckats med konststycket att sitta alldeles själv. Sitta på riktigt och inte rasa ihop som en fällkniv efter ett par sekunder som det var tidigare. Visst är det lite vingligt ibland men man kan ju inte vara proffs över en natt.

Jag jobbar vidare på min vokabulär. Nänänänä!!! Pruttar med munnen och blåser salivbubblor. Senaste upptäckten är det smackande ljud man kan åstadkomma när man drar in läpparna mot varandra och sedan öppnar munnen och suger till lite samtidigt. Just detta roliga ljud bjuder jag mamma och pappa på när jag tycker att det är dags att gå upp sådär en fem-sex på morgonen.