Vad jag gillar att göra

Fyra årstider har jag nu upplevt och min första sommar har varit helt kanon. Jag tycker om att vara utomhus så vi har spenderat mycket tid i trädgården, badat i polen och ibland även gått ner till bryggan för ett dopp i sjön. Det har även varit mycket resor och utflykter och det är med blandade känslor jag ser mina föräldrar packa en väska eller förbereda en utfärd. Jag tycker om att träffa folk och komma iväg lite då och då, men det har blivit en del bilresor vilket är något fruktansvärt tråkigt. Däremot har vi haft en del besök av både familj och vänner här hemma också. Jag har fått hänga med mina kusiner, gammelfarfar och äntligen fått träffa den där Alma som mamma har pratat så mycket om. Gäster har vi gärna fler.

Mitt tålamod är som sagt inte det bästa just nu och jag blir lätt uttråkad. Jag jublar inte av lycka då det är dags för bilresor, barnvagnspromenader, långdragna fikastunder eller middagar. Jag vill röra på mig. Upptäcka och utforska. Jag klättrar gärna och har, till mina föräldrars förskräckelse, börjat öva på att bemästra denna konst inte bara på de lägre, golvnära sakerna. Jag försöker ta mig upp i soffan, ur spjälsängen, upp på vuxenstolarna, ner i leksakslådorna och ur barnvagnen efter tuppluren. 

Jag gillar att sortera och plocka bland saker. Jag plockar upp, ut, ner, in. Skakar och smakar. Slår dem i golvet och kastar den sedan bakom ryggen.

En annan favoritlek är att bli jagad när jag kryper. Pappa är bäst på leken och roligast har vi när mamma är med och agerar frizon. När jag kryper upp i hennes famn kan pappa inte längre ta mig. 

Så här sover jag

Fram till för någon vecka sedan sov jag i genomsnitt 2-3 timmar i sträck. Ibland behvde jag bara vrida och vända på mig lite och så somnade jag om igen med hjälp av en lugn mamma- eller pappahand. Andra gånger tog det lite längre tid att somna om och då jag fortfarande var väldigt trött så blev jag ofta ledsen när det hände. Oftast somnade jag om bäst i stora sängen och sov sedan till 04-05 då det är dags var dags att stiga upp. Mamma och pappa har gjort lite förändringar i våra sovrutiner sedan ett par dagar tillbaka. Tror att mamma sitter och knåpar på en liten separat text om det så ni får hålla er till tåls. 

För att orka med alla mina upptäcktsfärder på dagen sover jag sedan en sväng i vagnen vid 09-10 och sedan vid 14-15. Jag somnar dock inte utan en kamp. Kämpar för att hålla mig vaken så länge som möjligt. Ett av mina knep jag tar till när jag känner att ögonlocken börjar bli tunga är att börja veva med armar och benen sås snabbt jag bara kan. Då brukar jag vakna till lite och kan hålla mig vaken ett tag till. 

 Det här äter jag

Jag har blivit en riktig hejare på att äta själv och behöver ingen som helst hjälp vid matbordet. Eller, kanske får de hjälpa mig med vattenflaskan lite ibland. Lite trixigt det där med att få upp flaskan i rätt läge så det går att dricka. Men vi skippar allt som heter matning av puré med sked och så kör vi på plockmat i alla dess former. Det mesta går ned som inte är palsternacka. Jag jobbar på det där med att använda sked, men tror inte att det är någonting jag kommer att bemästra inom den närmsta framtiden. Händerna går bra än så länge.

Nya färdigheter

Jag står helt på egen hand i rätt långa stunder numera. Kan ta mig upp i stående utan att dra mig upp med hjälp av möbler och sätter mig sedan ner igen från stående på ett, i alla fall vad jag tycker, balanserat sätt. Något jag förstod var en stor stund för mina föräldrar var när jag tog mina första steg. Detta skedde någon vecka efter det att jag ”fyllt” tio månader och jag fick till ett par steg mellan mamma och pappa. Återupprepade gånger har jag sedan lyckas gå en fyra-fem innan jag låter mig fångas upp av närmsta famn. Jag har testat det där med att ta ett par steg på egen hand också, men det har inte gått lika bra.

Jag har under rätt lång tid sett hur mina föräldrar om och om igen klappar i händerna. De skrattar, sjunger och klappar i händerna. Lite sådär demonstrativt som att de trodde att jag skulle härma deras påhitt. Jag satt mest och tittade lite fundersamt och undrade vad de höll på med. Vad skulle det vara bra för? Vilket som, under en måltid häromveckan tänkte jag i alla fall att det kunde vara värt att testa det lite. Och vilket jubel det blev. Nu har jag upptäckt att jag kan få mina föräldrar till att härma mig och inte tvärtom. Dvs. klappar jag i händerna så skrattar de och klappar i händerna de också. Vinkar jag, så vinkar de. Hur skoj som helst.