Att släppa taget
Det hade varit Maya och jag i vått och torrt. Vart jag än gick så var hon vid min sida. Sedan skulle jag helt plötsligt lämna henne vind för våg (ja, kanske inte riktigt) och spendera största delen av min vakna tid någon annanstans än med henne.
Min karriär, mitt jobb, var en stor del av mitt liv innan Maya kom. Jag var duktig på det jag gjorde och jag satsade. Därför kändes det väldigt konstigt att gå in genom dörrarna till kontoret den där första arbetsdagen sedan Maya kom till oss. Jag var inte längre ett med mitt jobb. Den mina kollegor förväntade sig se komma in genom dörren var inte jag.
Det har gått ett par veckor sedan den där första dagen men det värker fortfarande i hjärtat när jag på morgonen måste vinka hejdå till Maya med vetskapen om att jag inte får se henne igen till dess att det är dags för kvällsmat. Det är svårt att hitta en balans, att spara på energi så jag orkar umgås med Maya på det sätt jag vill efter en hel arbetsdag.
Det är också svårt att släppa taget. Varje kväll får Mark en utfrågning där jag undrar över mat och sovtider. Vad de har gjort, lekt och pratat om. Jag känner mig lite utanför. Jag vill kunna föreställa mig hur Mayas dagar ser ut, även om jag inte är där.
Since manuscripts are subject to deterioration
