Så när nattsömnen äntligen verkar kunna infinna sig så slår nästa utvecklingssprång till. Välkommen! Vart tog min jollrande dotter som sprattlandes ligger och underhåller sig själv i babygymet vägen? Den Maya gick ut genom dörren och kvar blev en känslig och orolig liten tjej som inte vill vara någon annanstans än i mammas famn. Det är så lätt att känna att allt man gör är fel när ingenting verkar trösta en orolig liten. Hon vägrar att ligga själv i mer än fem minuter och hon fick nyss ett riktigt vredesutbrott när hon tappade nappen som hon snuttade på. Jag känner mig dock starkare och var mer beredd på den här fasen nu än vid förra språnget.

Annars så njuter jag av Mayas utveckling och tycker att det är spännande att följa hennes dagliga upptäckter. Vi brukar kunna ha härliga pratstunder när vi spenderar dagarna här hemma tillsammans. Favoritsamtalen sker på skötbordet där jag brukar fråga vad vi ska göra härnäst. Maya svarar mig lyckligt på ett glatt språk som bara hon förstår. Maya utnyttjar också tillfället med att sparka lite extra med benen vilket är lite extra skönt vid ett blöjbyte.

1:a Advent har spenderats med familjen från Irland. Marks föräldrar och syster var över ett par dagar för att hälsa på i nya huset och träffa Maya. Farföräldrarna skämde bort deras första barnbarn ordentligt med en mängd presenter men framförallt med massor av mys. Det var också härligt att se hur glad Mark var över att äntligen få visa upp vår underbara dotter för dem. Jag vet att det gör honom ledsen att inte få dela allt det här med dom på samma sätt som jag kan göra med min familj.

En underbar överraskning var en liten kruka med Shamrock, en typ av klöver vilken är lite av en symbol för Irland. Tanken var att Maya skulle få sätta sin fot på jorden i krukan och därmed ha satt sin fot på Irländsk mark. Sedan kan vi plantera ut Shamrocken i trädgården nästa år som ett Irländskt inslag i vår annars så svenska trädgård. Otroligt uppskattat!

Mayas stackars mage fortsätter att böka. Hon sover dåligt på nätterna. Krampar, grymtar som en gris och spänner sig som en fiolsträng. Vevar med armarna för att sedan krypa ihop och dra upp benen mot magen. Så håller hon på i princip hela natten men det blir värre framåt morgontimmarna. En stund sover hon faktiskt genom besvären och får därmed lite sömn, men tillslut så vaknar hon förstås och gråter.

I samråd med BVC har vi kommit överens om att testa med ersättning utan komjölksprotein för att se om det kan hjälpa någonting. Den första flaskan i måndags ratades totalt av Maya och jag klandrar henne inte. Det luktade något fruktansvärt illa och smakade därefter. Nästa omgång körde vi en variant där vi blandade den nya ersättningen med den gamla. Det gick ner, om än tveksamt, så tanken är nu att vi successivt ska öka mängden av den ”nya” ersättningen och förhoppningsvis kan vi köra fullt ut om ett par dar.. Håller tummarna för att det här lugnar Mayas mage lite.

Då var Mark tillbaka på jobbet igen och jag och Maya får ta hand om varandra bäst vi kan på egen hand. Jag gör mitt bästa för att Maya ska vara mätt och belåten och Maya ser till att mamma orkar hålla humöret uppe och frustrationen borta genom att då och då fira av sitt underbara tandlösa leende.
 
I två nätter i rad har Maya lyckats med konststycket att sova i sin egen säng del av natten. Ja, vi talar ju inte om härliga sex-åtta timmars sammanhängande sömn, utan tre-fyra timmar mellan mat a la Maya style. Dvs. Ljudligt frustande, stönande, grymtande, flåsande, snarkande. Helt totalt omöjligt att få sova något när hon sätter igång. Men det är ett steg i rätt riktning då hon tidigare skrek bara man lade henne ifrån sig om så bara för en sekund. Sötnosen!