Introduktionen av smakportioner och att sedan börja med lite större portioner gick galant. Maya verkade gilla det här med mat. Jag inventerade butikerna och köpte hem massa trevliga barnmatsburkar. Tyckte att det var riktigt skoj och bunkrade upp. Det var rätt trångt på hyllan där ett tag.

Maten gick så pass bra att jag började fixa och dona med egna puréer. Jag köpte en avancerad mixer som blandar och mixar helt fantastiskt bra. Frysen fylldes av mat av alla dess slag. Det är då det händer. Maya kniper ihop munnen och demonstrativt vrider hon på huvudet så långt bort från mig som hon kan. Att försöka truga med maten var lönlöst. Maya totalvägrade allt som matades på sked och allt som hon fick på flaska och inte var ersättning. Högljudda protester, skrik och gråt.  Hon ville plocka med maten själv. Jag började så experimentera med olika typer av plockmat. Jag gjorde minibiffar av alla dess slag. Kyckling, fisk, nöt, vegetariskt.. you name it! Maten i frysen skulle hålla Maya på fötterna i ett par veckor, minst!

Vi höll på i ett par veckor och Maya plockade (och kladdade) för glatta livet. Dock fick hon aldrig i sig tillräckligt med mat och konsumtionen av ersättning ökade markant. Den här kosten höll henne dock inte mätt särskilt länge och hon fick äta allt oftare. Det var då vi upptäckte att Maya lät sig matas med Ella’s Kitchen. Klämförpackningarna där hon kunde hålla och suga i sig innehållet alldeles själv (med bara lite hjälp). Suveränt… ”Mamma All In”  hittade en butik på nätet som sålde mer matiga varianter med samma typ av klämpåse. Detta hade vi hittills inte sett i någon lokal matvarubutik. Således inhandlades ett gäng påsar så att Maya skulle kunna få i sig en hel måltid igen.

Lagom till leverans av dessa påsar så fick Maya för sig att det åter igen var okej att bli matad med sked. Ja, oftast i alla fall. Klämpåsarna blev vår back-up, så helt onödiga var de inte. I någon vecka eller så serverade vi plockmat, puré och ersättning till lunch och middag. Maya älskar att sitta och plocka med maten. Kommer man sedan med en sked mat vid rätt tidpunkt så öppnas munnen och hon sväljer glatt. Ersättningen behövs inte längre vid varje måltid, men ibland var den oumbärlig. Maya låter oss veta vad hon behöver, var så säker.

För någon dag sedan började hon rynka på näsan åt vad som serverades på sked  vid ett par måltider. Då var det dags igen, vad ska hon nu hitta på? Ikväll testade jag att laga samma mat till Maya, som sedan jag och Mark åt. Mindre bitar, men ingen puré. Ganska mycket smak, men självklart inget salt. Gissa om det gick hem? Så nu sitter ”Mamma All In” och blir inspirerad av olika recept. Hur kan detta göras mer barnvänligt? Funderar på att åka och storhandla imorgon för att till helgen testa lite olika recept på min älskade Maya. Nu kör vi….