Vad jag gillar att göra

Jag är gärna ute på äventyr, undersöker och upptäcker. Sitter helst inte stilla utan är ofta på väg någonstans. Jag vill dock ha mamma eller pappa på nära håll under mina upptäcktsfärder. Jag gillar att krypa in och sätta mig och mysa under stolar och bord. Jag skapar mig mitt egna lilla krypin dit jag kan ta min tillflykt och titta på världen som svischar förbi utanför. Jag klättrar gärna i soffan, på mina föräldrar, upp i korgen under barnvagnen. Tycker också om att gå omkring och utforska olika rum genom att hålla någon av mina föräldrar i händerna. ”Ajaj, min rygg” brukar de klaga. Suck! 

Jag gillar fortfarande skåp men inte bara för att rota runt bland sakerna innanför dörrarna, utan lika mycket för att kunna öppna och stänga dörren, om och om igen. Det får gärna låta och smälla lite samtidigt. En annan sak som jag finner fascinerande är hjul av alla dess slag. Barnvagnen är en favorit. Häromdagen såg vi en trevlig dam i en rullstol, gissa om jag blev till mig. Ville genast ner på butiksgolvet och leka med de nya hjulen. 

Sedan en dryg vecka är vi i Irland och hälsar på vänner och familj. Min farmor och farfar har en hund, Lucky. Jag måste nog erkänna att jag var lite rädd till att börja med, men det släppte snart. Numera älskar jag Lucky. Konstigt nog så verkar han kanske inte riktigt dela mina känslor.

Så här sover jag

Jag har lite svårare att somna på kvällarna än tidigare. Måste konstant öva på alla mina nya färdigheter förstår ni. Detta är uppenbarligen något som jag sedan gör hela nätterna. Mamma sa att hon häromnatten vaknat av att jag gnydde och bökade runt. När hon kikade över sängkanten så såg hon att jag hade satt mig upp i sömnen. Huvudet tungt hängandes över magen/benen. Jag förstår att det måste ha sett rätt lustigt ut.

Jag är annars mitt uppe i en rätt stökig sömnperiod. Inte så att jag är hungrig på natten. Inte känner jag mig särskilt sjuk heller. Inte för varm, inte för kall. Ibland är jag ledsen, men det är inte alltid det heller. Jag drömmer i och för sig väldigt mycket och vaknar av läskiga drömmar. En varm hand från mamma eller pappa hjälper ofta, men Ibland går det lättare att somna om och fortsätta sova tryggt om jag får sova bredvid dem istället.

En vanlig dag så sover jag sedan två gånger. En förmiddagslur som oftast är lite längre, och en kortare eftermiddagslur. Totalt, 2-2,5 timmar. Mindre sömn på dagen blir det som ni märker så jag har lagt till en timme på nattsömnen istället. Mamma och pappa är visst överlyckliga att de slipper gå upp och leka klockan 05 på morgonen.

Det här äter jag

En flaska välling morgon och kväll vill jag gärna ha. En väldigt bra och trevlig vana om du frågar mig. Den intages helst i sovrummet där vi morgonmyser eller kvällsgosar samtidigt. Bästa stunden på dygnet.

Sedan blir det ordentlig frukost lite senare på morgonen. Då serveras favoriten, mackan! Gärna med leverpastej på. Till det blir det någon sorts frukt eller liknande. Jag äter sedan två lagade mål mat om dagen, lunch och middag. Jag vill fortfarande plocka min mat själv, men ibland när humöret tryter är det enklast att få lite puré serverad. Gillar pastasallad, eller varför inte kycklingburgare. Mums!

Jag tycker oftast att det är rätt trevligt att sitta ner och äta. Är jag däremot på lite sämre humör kan matstunderna bli rätt jobbiga för oss alla runt bordet. Jag gnäller, de suckar! När jag är på bättre humör så konverserar jag gärna med mina föräldrar om allt och ingenting. Jag har en rätt avslappnad stil när jag äter och hänger gärna över armstöd, vilar huvudet på brickan framför eller varför inte vrida 180 grader för att studera vad som händer bakom min rygg. Ögon i nacken, det skulle vara något.

Ny färdigheter

Det har hänt mycket sedan sist. För ett par veckor sedan lyckades jag äntligen få in snitsen på min alldeles egen variant av att krypa. Hasar mig fram på rumpan med hjälp av ena benet. Jag kan också sätta mig upp på egen hand och därifrån ta mig upp till stående. Tar mig sedan fram genom att hålla i möblerna. Jag övar just nu på att sätta mig ner igen utan att tappa balansen. Ja, det låter kanske enkelt, men det är faktiskt svårare än vad ni tror. Bäst funkar nog att bara släppa taget, luta mig lite bakåt och låta blöjan fungera som airbag.

Jag börjar också bli rätt snitsig på det där med att gå omkring med hjälp av att hålla någon i händerna. Balansen börjar bli rätt bra och jag kan faktiskt stå någon sekund på egen hand.

En sak som är spännande, det är att jag äntligen börjar förstå vad mina päron vill med sitt prat och sina rörelser. Jag förstår vissa ord såsom lampa, pappa, mamma & napp etc. Ja, pappa och lampa är lite svåra att hålla isär ibland. Mamma frågar vart pappa är och jag letar efter första bästa lampa. Så knasigt det kan bli ibland.