Då var det dags igen - åtta månader
Vad jag gillar att göra
Vad är det som är så speciellt med hår egentligen? Det kan vara väldigt mysigt att pilla med det. Mammas lugg brukar kittla mig så härligt på kinden när vi gosar. Sen kan hår vara skoj att dra i. Hår ser roligt ut när det flyger all världens väg när någon böjer på huvudet upp och ned…. upp och ned. Ja, hår kan roa mig ganska långa stunder.
Gå och hoppa är fortfarande favorit aktiviteter. Gåstolen är inte längre lika attraktiv utan jag föredrar att gå på upptäcktsfärd med hjälp av mamma eller pappa som håller mig i händerna. Pappa är nog den som har mest tålamod medan mamma gnäller lite över ryggont. I övrigt så gillar jag att sitta och rota i en påse, en kartong, eller varför inte ett skåp. Ge mig bara någonting med saker i som jag kan plocka med och sedan sprida ut över hela golvet. Sen gillar jag att klättra också. Gärna på mamma eller pappa, men det går också bra att klänga på fotpallen vid soffan, elementet eller varför inte soffbordet.
Slutligen så måste jag också nämna att det är fantastiskt roligt att bada. Skvätta vatten och plaska så det stänker i hela badrummet. Jag börjar bli rätt modig och doppar ansiktet i vattnet lite då och då när jag plaskar som värst, och det skrämmer mig inte ett dugg.
Vad jag inte gillar att göra
Nu kan det kännas som jag upprepar mig, men jag gillar verkligen inte det här med att ligga stilla på rygg på skötbordet. Det spelar ingen roll om det är blöjbyte, tvättning eller påklädning på gång. Jag protesterar ofta högljutt så att mamma och pappa verkligen förstår att jag inte gillar det som pågår. Och det verkar faktiskt som att mina protester har lett till mindre ryggläge i badrummet. Alla bodys har packats i kartonger och det är bara t-shirts och klänningar som gäller. Nu är det lösa och sköna tröjor som enkelt tas på. Ingenting som ska knäppas i grenen och jag kan därmed sitta upp vid påklädningen. Härligt! Det där med höga protester verkar fungera!
Så här sover jag
Nu har jag dragits med en riktigt seg förkylning så de senaste veckornas sömn har varit urusel. Det är inte lätt att sova med feber och täppt näsa. Men annars så tror jag att jag är någonting på spåret. Jag har vid flera tillfällen lyckats somna om av mig själv när jag vaknat till på natten. Tre-fyra timmars sammanhängandes sömn är underbart och verkar även vara uppskattat av mina föräldrar.
Det här med att sova lite bättre visar sig även på dagen. Jag som tidigare hade svårt att ta längre tupplurer än 30 minuters har vid flera tillfällen lyckats sova upp till 1,5 timme helt på egen hand. Dock är det fortfarande vanligast att det ligger runt en 30 fortfarande.
Det här äter jag
Det tog ett tag innan mina föräldrar fattade att jag kan äta själv. Jag var tvungen att totalvägra allt som kom på sked. I två veckor godtog jag endast att plocka med mat i bitar. Min älskade ersättning i flaska blev räddningen under den här perioden då jag inte riktigt fick i mig tillräckligt med mat på egen hand. Jag accepterar numera lite gröt eller puré vid måltiderna, men bara om jag får min egen tallrik att plocka ifrån också. Och ersättningen så klart!
Nya färdigheter
Jajamensan, nu kan jag krypa! Eller, jag får för mig att jag kan det i alla fall. Jag kan sitta i lugn och ro och plocka i mitt skåp när jag plötsligt ser att kylskåpsdörren öppnas. Det är fantastiskt spännande så jag kastar mig handlöst ut i krypläge och märker sedan att händerna inte riktigt tar emot som det ska. Det har blivit ett par fall, men mamma är ruskigt bra på att trösta så snart vågar jag mig ut på äventyr igen.
Sedan har jag börjat vinka också. Det kommer däremot inte på beställning som mina föräldrar verkar tro. Helst sitter jag framför diskmaskinen och övar på min vinkning samtidigt som jag lyssnar på maskinsurret.
Måste också skryta lite med att jag nästan pratar helt flytande. Det bara kom, rakt upp och ner. Jag kommunicerar ofta och mycket. Lite trist bara att mamma och pappa inte verkar förstå vad jag säger jämnt. Måste visst vara övertydlig med dom verkar det som och får upprepa rätt ofta.
Gotlandsbesök
Det är helt fantastiskt att få följa din utveckling. Det går i en rasande fart. Framsteg och motgångar! Spännande att se hur du kämpar för att uppnå nya färdigheter. Även jag som förälder har lär mig så mycket hela tiden.
I förra helgen var vi på Gotland och hälsade på min syster och dina kusiner. Du tycker väldigt mycket om att träffa andra barn och jag tror att du framförallt tyckte att det var skoj att få leka med din tre månader äldre kusin Isabella. Däremot blev du otroligt frustrerad när Isabella mitt i leken kröp iväg för att undersöka någonting på andra sidan av rummet. Kvar satt du och gjorde ditt bästa för att haka på. Det blir som bäst en två meter hoppandes på rumpan. Jag önskar att vi haft flera dagar på oss tillsamman med min systers familj. Att ha lite äldre barn runt omkring sig hade gjort susen för din utveckling.
Du har i veckan fortsatt att kämpa på att förflytta dig. Jag gör mitt bästa för att fånga upp de fall som ser lite farligare ut men samtidigt låta dig ramla lite lagom och uppmuntra dina tappra försök. Ett par blåmärken har det hunnit bli och jag anar att det kommer att bli fler.
Sju månader
Jag tycker om att träffa folk. Ja, lite lagom med folk och gärna personer vi känner. Jag kan tycka att det är lite obehagligt i större folksamlingar där alla surrar över mitt huvud och då jag inte känner igen någon. Jag gillar bäst att åka och hälsa på hemma hos mormor och morfar. Mormor sjunger alltid en massa skojiga sånger, myser och bär gärna omkring på mig. Sånt gillar jag!!! Morfar busar alltid en massa och är rolig att hänga med.
Annars träffar jag gärna mina vänner. Ett nytt fenomen nu när våren är kommen är att vi ska hänga mycket ute. Termospicknick har jag hört mamma kalla det. Inte mig emot då jag gillar att vara i friska luften. Det får gärna blåsa lite också då det känns så härligt mot ansiktet.
Jag kan även tänka mig att haka på mamma och shoppa lite ibland. Inga långa turer men det är lite skoj att sitta där i vagnen och dra kläder av galgar. Mamma brukar sucka lite och plocka upp men jag ser nog hur hon ler under lugg och tycker att jag är rätt rolig ändå. Matshopping är inte lika skoj då man inte kommer åt så mycket från hyllorna.
Vad jag inte gillar att göra
Jag gillar inte riktigt det där med att åka bil. Mamma och pappa gav mig en ny bilstol för någon vecka sedan och visst blev det lite bättre då jag numera ser vad som händer utanför bilfönstret. Men nä, jag gillar inte att åka bil. Sitta fastspänd så man knappt kan röra sig och se saker flimra förbi i ögonvrån. What’s the point?
Så här sover jag
De senaste veckorna har det varit svårare en vanligt att komma till ro när jag ska sova inför natten. Jag har mycket mardrömmar och vaknar ofta och är lite ledsen. Men mamma och pappa finns alltid till hands och tröstar mig när jag behöver det. Det har av någon anledning varit lite svårt för mig att sova mer än två timmar i sträck. Jag vaknar och kan sedan inte somna om fastän jag så gärna vill. Det är rätt frustrerande om du frågar mig.
Livet är annars fantastiskt härligt och jag förstår inte riktigt de som väljer att sova bort hela dagarna. Jag går gärna upp för dagen runt fem på morgonen. Solen har precis gått upp och det gäller att maxa antalet soltimmar. Sedan kan jag tänka mig att sova 30 minuter på morgonen och 30 minuter till lunch. Det räcker alldeles utmärkt. Sedan brukar jag i och för sig vara helt slut fram emot eftermiddagen och tigger till mig minst en timme i mammas eller pappas mysiga famn.
Det här äter jag
Det här med att äta ”riktig” mat går upp och ner. Vissa dagar känns all den där vuxenmaten spännande och god men ibland så vill jag inget annat än att bara få äta från flaskan. Pratar vi vuxenmat så går allt utom fiskgratäng bra men favoriten är kyckling och sötpotatispuré eller varför inte en Ella’s Kitchen frukt- och grönsakspuré som jag kan få till mellis ibland när vi är ute och far.
Sen gillar jag inte alltid att det här med att bli matad. Någon annan som stoppar in en sked i min mun. Bestämmer takt och mängd mat. Om jag får så äter jag gärna själv. Majskrokar och smörgåsrån i all ära, men jag känner mig nu redo att ta mig an lite tyngre i matväg att plocka med.
Nya färdigheter
Okej, jag ger mig. Det var ju faktiskt rätt skoj det här med att rulla runt. Rygg till mage, mage till rygg. Kör man på kan man ju faktiskt förflytta sig på det sättet. Varför var det ingen som berättade det för mig tidigare?
Den här nya färdigheten är dock inte mer spännande än att få stå, hoppa och gå. Har för mig att jag har nämnt det tidigare. Jag har världens bästa skutt numer om jag får säga det själv. Sedan kan jag kan gå rätt bra även utan gåstolen. Ja, jag behöver ju självklart mamma och pappa som håller i mig. De får hålla mig rätt stadigt för balansen är det lite si och så med än.
Jag övar annars för fullt på mitt så kallade pincettgrep. Får tag i små, små bitar smörgåsrån med tumme och pekfinger och pular glatt i mig bit efter bit.
Ingen färdighet, men jag måste också berätta att jag fått två tänder också. Ajaj, vad det gjorde ont. Har inte riktigt fått koll på dem än och det är lätt att man biter sig i tungan eller i fingrarna.
Tre dagar blev fyra
Innan avfärd höll jag i alla fall tummarna för att det skulle bli tre bättre nätter när jag var borta. Dåligt samvete hade jag också. För att jag lämnade Mark själv (oumbärlig som man ibland får för sig att man är.. pinsamt nog). För att inte tala om hur det kändes att lämna Maya. Jag hade nog inte förväntat mig att det faktiskt skulle bli så jobbigt som det faktiskt blev. De där sista timmarna innan tåget skulle gå var oändligt långa. Jag kunde självklart inte hålla tårarna borta när det skulle sägas hejdå och Maya tittade storögt och förvånat på mig. Hon undrade förmodligen vad hennes mamma höll på med och trodde säkerligen att hon hade patent på det där med att gråta.
Av alla dagar så bestämde sig sedan flygbolaget jag åkte med att strejka, just den dagen då hemresan var bokad. Tre dagar blev fyra. Fyra oändligt långa dagar. Resan gick annars bra men jag kämpade ordentligt för att inte prata för mycket bebis med mina kollegor då de flesta av dem inte är särskilt intresserade av vare sig blöjmärken, föräldradagar eller utvecklingssprång. Vad ska man prata om utöver mat- och sovrutiner för de små? Jag fick flera gånger sätta mig på handen som så gärna ville slita upp telefonen och visa lite bilder på Maya. Ska jag vara ärlig så fick chefen se en bild i taxin på väg hem från flygplatsen… eller två var det kanske. Men då hade jag ju hållit mig i hela fyra dagar.
Helgen gick självklart jättebra. Maya sov väl… sådär som hon brukar göra. Pappa och dotter fick massor av viktig kvalitetstid utan att ha denna besserwisser till fru och hök till mamma hängandes över sig. Känslan att sedan få komma hem var helt obeskrivlig. Jag var faktiskt lite nervös och orolig för att Maya skulle bli ledsen när hon såg mig. Kanske arg för att jag varit borta. Men hon sken upp som den vackraste sol och ögonen glittrade när hon såg mig. Min guldklimp!!! Känslan sitter fortfarande i och om det är möjligt så älskar jag nog henne ännu mer nu, efter att ha varit borta från henne.. i fyra lååånga dagar.
