”Bebisars sömn”, ”sova hela natten”, ”sömnrutiner”, ”bebisar som sover dåligt”, ”skapa bra sömnvanor”, ”bebisar som inte somnar i barnvagnen”, ”sova halva natten”, ”bebisar som vägrar sova när vi åker bil”, ”sova i alla fall ett par timmar i sträck på natten”.

Jag bannar mig själv för att jag inte kan hålla mig borta. Var Google än tar mig så läser jag om metoder eller tips som alla ska ge ditt barn bättre sömn. Mestadels så indikeras det att vad vi gör för att få Maya att somna idag är totalt fel. ”För allt i världen, vyssa inte bebisen till sömns”. Och vi som låter Maya somna i famnen eller i bärselen eftersom det är just där som hon somnar lugnast och därmed förmodligen tryggast. Gissa om vi har försökt med andra tillvägagångssätt, just för att det enligt vad jag kan läsa på internet är helt fel att låta henne somna i famnen. Jag försöker ge henne möjlighet att lära sig att komma till ro på egen hand. Det slutar dock oftast med kaos och en hysterisk och nästintill otröstbar dotter.  Hon verkar behöva all vår hjälp för att kunna somna just nu och vill vara nära, nära.

Ändå sitter jag där med datorn och plöjer familjeforum och artiklar. Läser tips om hur vi ska få våra små att anpassa sig efter vår stressade livsstil. De ska somna själv, sova hela natten i egen säng (helst utan att äta) och sedan klara av att sova middag i barnvagnen så fort vi är iväg någonstans. Ja, allt detta bör bebisarna vara mogna för vid ungefär tre-fyra månaders ålder.

Tips 1: Skapa sömnrutiner och håll er till dem

Check! Om det är någonting som vi hakade på från början så var det just det här med rutiner. Jag är en mästare på sådant. Vid samma tid på kvällen (har justerats något då det verkade passa Maya bättre) gör vi samma saker, kväll efter kväll. Vi skapar en mysig stund, byter till pyjamas, hon får kvällsflaskan och vår förhoppning är att Maya nu ska känna att det är kväll och ska bli härligt att äntligen få sova och sträcka ut sig i spjälsängen. Stämmer som sagt inte!

Tips 2: Låt bebisen gråta korta perioder

Finns det verkligen bebisar som gråter sådär lagom så du kan gå ifrån någon minut för att sedan gå in till dem, klappa dem lite, säga att allt är bra och de faktiskt lugnar sig igen? Är det ett skämt? Allt jag vet är att får inte Maya tröst rätt omgående efter att hon blivit ledsen så jobbar hon upp ett hysteriskt gallskrik, kippar efter andan, sätter i halsen, kräks och verkar inte inse att du nu faktiskt är där för att trösta. Visst skulle hon somna tillslut, eller kanske mer kollapsa av utmattning, förtvivlan och ensamhet. Nej, det är ingenting för oss!

Tips 3: Håll en trygg hand på bebisen för att lugna

Ibland lyckas vi faktiskt få Maya att somna om på natten då hon är där i gränslandet mellan dröm och vakenhet. Men inte är det med en lätt hand lite fint på hennes mage. Nej, det är hängandes över spjälsängen som du försöker krama om Maya och hennes vevande ryggsimmande små knubbiga armar samtidigt som du ger eskimåpussar och flåsar din mysiga nattandedräkt över hennes nuna.  En hand på magen är som en fis i rymden eller en droppe i havet… omärkbar!

Nä, nu får det vara slut med sömngooglandet. Varför är det fel att somna i famnen? Min älskade dotter är ju bara fyra månader gammal och behöver all den närhet och kärlek hon kan få. Särskilt när hon uppenbarligen efterfrågar det.

Det stressar upp mer än det hjälper även om det är skönt att känna att det finns otroligt många fler i samma situation. Barn är olika och har olika behov. Jag tror nog att vi är majoritet ändå, inte de med barn som somnar själv, sover hela natten utan att äta och sen sover middag massor med härliga timmar på egen hand varje dag. Och är så inte fallet så vill jag vara lyckligt ovetandes.  

Nu ska jag bara luta mig tillbaka och njuta av min vackra dotter som ligger och snusar på mitt bröst för att få sig lite sömn. Lycka!