Ler.... på riktigt!
Gårdagens promenad gick bra. Kan inte påstå att det var en särskilt lugn och avslappnad tur, men den är genomförd. Seger!
Vi hade finbesök också. Familjen Pajari som är hemma i Sverige en sväng kom över och livade upp stämningen lite. Philippa var i och för sig redo att åka hem igen direkt efter att hon tagit av sig skorna. Men med lite chokladkaka på bordet fick mamma och pappa iallafall stanna över en kaffe. Det blir långt mellan besöken och nu verkar det inte som att vi ses igen förrän till nästa sommar.
Maya har varit på underbart humör den här morgonen. Något av det mest fantastiska som finns måste vara när ditt barn ler mot dig. När de ler sådär på riktigt. Hur ögonen glittrar när de ser dig, som om du var den bästa och mest fantastiska person som finns på hela jorden. Hur de längtat efter att se dig igen. Det även om de för bara några minuter sedan gallskrek och tårarna rann för att det tog för lång tid för dig att skaffa fram mat. Maya har börjat le. På riktigt!
